Syre

Vattnets syretillstånd är avgörande för kemiska och biologiska processer samt för vattenlevande organismer. I temperaturskiktade sjöar är syresituationen ofta som sämst under sensommaren och i slutet av vintern. Under dessa perioder är vattenmassan stabilt skiktad, vilket begränsar omblandningen och tillförseln av syrerikt ytvatten till djupvattnet. Samtidigt förbrukas syre genom nedbrytning av organiskt material och sedimentprocesser.

I Storsjöns bottenvatten förekommer återkommande perioder med låga syrehalter. På samma sätt som för näringsämnen skedde stora förbättringar av syresituationen under 1970- och början av 1980-talet. Efter en period med högre årsminimivärden under 2006-2015 har syrehalterna åter visat en viss försämring och flera låga årsminimivärden har uppmätts under 2016-2025.

Mängden organiskt material i vattnet kan uppskattas genom analys av TOC (totalt organiskt kol). Organiskt material förbrukar syre vid nedbrytning och höga TOC-halter kan därför bidra till syrebrist. Halter av organiskt material kan öka genom tillförsel av exempelvis avloppsvatten, lakvatten eller naturligt humusrikt vatten från skogs- och myrmarker.

Av de undersökta vattnen uppvisar Fänjan och Borrsjön höga TOC-halter. De övriga vattnen har måttliga till höga halter enligt bedömningsgrunderna. I Vårbjön, Borrsjön, Jädraån, Fänjan och Storsjön visar mätserierna en ökande trend i TOC-halterna sedan 1983. I kustvattnet syns däremot inga tydliga långsiktiga förändringar under perioden 1983-2010.