Metaller

Metaller förekommer naturligt i både sötvatten och havsvatten. Genom naturliga processer kan metaller ansamlas i sediment och organismer, vilket gör att halterna där ofta är högre än i vattenmassan.

Flera metaller har viktiga biologiska funktioner i små mängder. Förhöjda metallhalter kan däremot påverka växt- och djurplankton samt försämra reproduktionen hos fisk och andra vattenlevande organismer. Metaller är särskilt problematiska eftersom många av dem kan ge negativa effekter redan vid relativt låga halter. De mest betydelsefulla metallerna ur miljösynpunkt är bland annat kvicksilver, kadmium, krom, nickel, koppar, bly och zink.

Sedan 1983 följs metallpåverkan i vattenmiljöerna bland annat genom analyser av metallhalter i vattenmossa, som fungerar som indikator på metallbelastningen i vattendrag. Vattenmossa insamlas i Testeboån, där påverkan från metallutsläpp bedöms vara begränsad. Metallhalter i sjö- och kustsediment undersöks vart femte år för att följa långsiktiga förändringar.

Metallpåverkan är generellt låg i Gästriklands vattenmiljöer, men två områden utmärker sig genom förhöjda halter. Det gäller Göskensjöarna nedströms Hofors samt Järvstabäcken i Gävle. I dessa områden finns tydliga spår av historiska och pågående metallbelastningar.

Kadmiumhalterna i Göskensjöarnas sediment är förhöjda. Kadmiumhalter över 7 mg/kg TS (torrsubstans) klassas som höga enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. För att sedimenten ska bedömas ha låg påverkan bör halterna understiga 2 mg/kg TS. Diagrammen nedan visar utvecklingen av kadmiumhalter i Lill-Gösken och Stor-Gösken.

I Östra Storsjöns sediment noterades en tydlig ökning av både krom- och nickelhalterna omkring år 2002. Vid senare undersökningar har halterna successivt minskat, men sedimenten innehåller fortfarande förhöjda nivåer. Kromhalter över 300 mg/kg TS och nickelhalter över 50 mg/kg TS klassas som höga enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder.

Sedimenten i Gävles Yttre fjärd innehåller fortfarande relativt höga halter kvicksilver, men halterna har minskat kraftigt över tid. Trots denna positiva utveckling ligger halterna fortfarande över nivåer där negativa effekter på bottenlevande organismer kan förekomma. Diagrammen nedan visar utvecklingen vid tre provtagningsstationer i Yttre fjärden.